precist

Ulla Fries är ett av de stora namnen inom svensk grafik. Med en nästan femtioårig karriär bakom sig är det många som känner igen hennes bilder. Bilder som, enligt henne själv, ofta kommer till henne färdiga, bara att fästa i plåten. För det är i plåten som bilderna sedan graveras, med hjälp av den mycket exakta och tidskrävande tekniken kopparstick. För den rena linjen och precisionens skull har Ulla Fries valt framförallt detta uttryckssätt. 

I det lilla radhuset i Uppsala finns ett helt konstnärsliv nerpackat. Flytten från den stora villan skedde ganska nyligen, och i det nya, lilla arbetsrummet har inte allt kommit på plats. Men mitt i kaoset råder ordning – i den lilla skrivboken finns noggranna anteckningar om varje upplaga, med Ulla Fries snirkliga, lutande handstil. I verktygslådan finns alla de välanvända sticklarna, verktygen med vilka Ulla Fries tålmodigt ristat in sina motiv i kopparplåtarna. Plåtarna finns sparade, inslagna i provtryck. I mappar finns tryck från ett helt liv; kasserade tryck, onumrerade blad och blad ur upplagorna. 

Kopparplåtarna är skinande rena innan man trycker med dem.Plåten vilar hon på en liten läderdyna, därmed kan hon arbeta med både höger och vänster hand. Höger styr stickeln och vänster vrider på plåten. 

Arbetet med kopparstick är långsamt och exakt, varje bild tar månader att färdigställa. Trots sin långa karriär har det därför inte blivit någon stor mängd bilder. Upplagorna har hon alltid satt till 90. En del är slutsålda och av andra finns ett fåtal exemplar kvar. En del blad har Ulla Fries sparat för sitt eget arkiv, men nu rensar hon ut. 

Om bilderna är tillräckligt pockande, obegripliga eller av annat skäl inte går att undvika, det är då de tar den långa omvägen via Ulla Fries stadiga hand, via gravyrstickeln och därmed blir för evigt bevarade i den glänsande kopparplåten. ”Men ibland har det som vill fram till plåten ingen form och jag måste finna något, som erbjuder sig att vara kropp åt min tanke”, har Ulla Fries sagt.

”Detta att låna någon annans gestalt, vara sig det nu råkar vara en sten, en ödla eller ett skrumpet blad, för att visa fram sitt eget, kräver stor respekt för denne någon. Jag måste vara uppmärksam och visa trohet och omsorg som tack för lånet.”

Motiven är ofta hämtade från naturen, ödlor, fladdermöss och torkade löv, men också skapelser av konstnärens egen fantasi. Ytor och strukturer är närgånget granskade med barnets nyfikenhet, precist skildrade med kopparstickets svärta.

Ulla Fries har en lång och framgångsrik karriär bakom sig, efter att ha studerat vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1970-76. Hon har varit preses för Konstakademien – en viktig förtroendepost inom det svenska konstlivet – och hennes verk återfinns i alla de viktigaste svenska konstsamlingarna, samt i bland annat finska Kiasmas och norska Nasjonalgalleriets samlingar.

Vi på ed. art har fått tillgång till ett fåtal tryck som finns kvar i Ulla Fries upplagor, du hittar dem alla här.