press

Elisabeth intervjuad i Sveriges allmänna konstförenings medlemstidning om ed., framtiden för upplagekonst och så lite om konstbranschen. Här följer hela intervjun:

När galleri Andersson Sandström, som haft mångårig verksamhet i Umeå, skulle öppna en filial i Stockholm för ett antal år sedan började Elisabeth Blennow Calälv som assistent. Hon var utbildad statsvetare och hade arbetat med Unga Aktiesparares medlemstidning och skrivit en skolbok om privatekonomi för ungdomar men hamnade nu i konstbranschen. Det stora konstintresset ledde till att presentera fler och fler utställningar och hon blev så småningom partner i galleriet. Sex år senare har hon nu lämnat galleriet och verken i miljonklassen för att satsa på en entreprenörsdröm – att sälja upplagekonst, grafiska verk, av nordiska konstnärer på nätet för att inviga fler i det stora intresset för konst. 

Varför satsar du på egenföretagandet med upplagekonst nu?
- Jag kände att det var dags att hitta på något eget efter att ha sett Stefan Anderssons och Sara Sandströms glöd i sitt arbete som gallerister, utöver alla konstnärer som ju också är egenföretagare. Det har känts lockande att starta eget och det finns något väldigt charmigt i upplagevärlden där man kan sälja konst till ”vanliga” människor men eftersom man mångfaldigar så kan även konstnären få bra betalt. 

Har ”vanliga” människor svårt att hitta in i konstvärlden?
- Ja, jag tycker mig har märkt att folk har svårt att hitta in i konstvärlden. Pratar man med folk i konstvärlden så säger de att men vaddå det är väl inget svårt, men pratar man med folk utanför är de otroligt sökande och intresserade. Det ser man på Fotografiskas framgång, det är ju helt otroligt. Folk hungrar att få komma till, men så är de rädda för att göra fel. Mitt initiativ är per definition öppet för alla, eftersom verksamheten finns på nätet. Där kan kan lägga ned hur mycket tid som helst på att hitta sina favoriter bland ett stort och brett utbud, utan att känna att någon står och tittar en över axeln.

Är det bara svenska konstnärer?
- Nej, det får bli ett nordiskt anslag till att börja med, men mest svenska. Prisklassen är mellan 1500-5000 kronor och det ska vara hantverksmässigt tryckt utifrån konstnärens arbetssätt. Inga reproduktioner, och bara högkvalitativa papper och färger och mycket koppargrafik, för det gillar jag. 

Vad gillar du med koppargrafik?
- Dels att man får en variation i färgen, eftersom den är handpålagd på plåten, så det blir något organiskt i en industriell tryckmetod. Sen, eftersom färgen trycks in i pappret så får den ett djup. Många förknippar grafik med torrnål och svartvita etsningar men det går ju att göra väldigt mycket.

Vad har responsen från konstnärerna varit som du vill jobba med?
- De är jätteglada. Det finns många konstnärer som jobbar heltid som grafiker och har svårt att hitta sina kanaler. Grafiken idag är inte så hipp, så de kan ju aldrig ställa ut på samma sätt som en målare. De konstnärer som syns idag på galleriscenen är ett så otroligt litet fåtal av alla de jätteduktiga konstnärer som finns aktiva idag. Förhoppningsvis kommer jag kunna jobba med lite fler än de som redan är kända. 

Nu har du erfarenhet av ett galleri med alla de besökare som kommer där under sex års tid och så kommer du plötsligt sitta i ett kontorsrum och förmedla konst via en hemsida, hur ställer du dig till kontakten med publiken?
- Jag tror att jag ska ha home-parties för det är ett jättebra sätt att nå ut innan jag har en lokal. Konst är ju en förtroendebransch, så folk behöver träffas. Det vi gör som jobb är andra människors fritid, så vi måste erbjuda något lustfyllt och ett möte med den här speciella konstvärlden. För det är ju den folk är ute efter, samtidigt som man är lite rädd för den. Konstvärlden behöver öppnas upp, men samtidigt måste den så klart behålla sin särart. Det är ju det där alternativa förhållningssättet som är konstens stora bidrag till samhället.

Om man tänker på de verk som du har varit med och presenterat på galleriet, som Antony Gormleys skulpturer med hisnande värden som står i kontrast till upplagekonsten du nu ska sälja, hur ser du på skillnaderna där emellan. Är det lättare att sälja upplagekonst för 2000 kronor än en skulptur för 2 miljoner? 
- Nej, eller jo det är ju helt andra utmaningar och man säljer till folk efter plånbok. För den som köper ett verk av Gormley kan det vara ett lika stort beslut som för den som köper ett verk för 2000 kr. Men det ska bli roligt att erbjuda en väg in i konstvärlden för dem som inte redan är där. 

Om du funderar på samtidskonsten vad ser du då?
- Det finns en internationell tendens där priserna blir högre och högre och där auktionshusen spelar större och större roll. Det har väl hållit på i ett par år, men jag vet inte hur relevant det är för Sverige. I exempelvis Gunnar Lindqvists bok Samlarna som kom tidigare i år så framställs konstvärlden som otroligt cynisk, bara fokuserad på pengar och på väg mot allt högre priser. Nu har jag inte varit med så länge, men den största delen av konstvärlden är hårt arbetande konstnärer och hårt arbetande människor som försöker få ut och sälja konst till andra som vill stödja samtidskonsten. Och sen så finns det några som jobbar med det som är väldigt dyrt, på en internationell nivå, men de är få och bygger heller inte sin verksamhet på spekulation. Men det är klart att även i Sverige har det blivit tydligt att auktionshusen arbetar aktivt med samtidskonsten, vilket inneburit att verk har liksom 3-årscykler från gallerivägg till andrahandsmarknaden och det förändrar ju priserna så klart och bilden av varför man köper konst. Om tre år kan jag sälja det här och då får jag så här mycket. Det kunde man inte göra för säg 20 år sedan och det har ju förändrat den svenska konstscenen och kommer säkert fortsätta att påverka. Men jag vet inte hur alarmistisk man ska vara.

Vad har hänt med ed. om fem år?
Haha, det har jag ingen aning om och det är det som känns så otroligt härligt. Och det vill jag inte spekulera heller, vi får se vart det bär hän.