Under ett residency på Island fick Madeleine Aleman tips av en sibirisk konstnär om vart hon skulle vända sig för att trycka litografi: till Patrick och Anna i djupaste Småland. Här är hennes berättelse om tillblivelsen av hennes tre senaste litografier:
Det hela började på Island, när jag var på en månads residens och tryckte grafik. Vi bodde i en villa i närheten av verkstäderna: jag, två konstnärer och en musiker. En av konstnärerna, Evgeniya, kom från Sibirien och var specialiserad på stenlitografi. I slutet av månaden höll vi konstnärspresentationer. Jag berättade bland annat om mina misslyckade försök att översätta kolteckningar till grafik.
– Madeleine, du måste trycka stenlitografi, det skulle passa dig perfekt! Åk till Patricks ställe, Black Heart Press!
– Var ligger det?
–I Småland, i ditt land, sa hon och log med hela ansiktet.
Jag kom hem från Island med många monotypier. Tanken på Evgeniyas tips hängde kvar; hur stor är chansen att man åker som svensk till Island och får tips av en person från Sibirien om ett ställe i Sverige? Detta var ren synkronicitet!
I min ansökan till Helge Ax:son Johnsons stiftelse berättade jag den märkliga historian, då det var tack vare deras bidrag jag hade kunnat åka till Island. Jag fick ett nytt stipendium, denna gång för att åka till Småland.
Långt inne i skogen öppnar sig en vacker glänta, där Patrick och Anna bor i ett mysigt hus. I trädgården finns växthus och Annas ateljé håller på att byggas. Tvärs över vägen ligger den rymliga grafikverkstan. Stenlitopressen är likt en stor farkost och helst ska man vara tre personer när bladen trycks: en som matar in papper, en som tar emot trycket och själva grafikern som färgar in valsen och håller ordning på alla moment.
Efter en matnyttig presentation av Patrick, som visat mig den preparerade stenen, kritor och tusch, blir jag lämnad själv. Jag går in i meditation, tecknar med kritor och lägger sedan tusch på vissa partier. Nu ska stenen torka och sedan etsas.
Nästa dag tar vi lunch i trädgården och maten är ljuvlig. Vi har så mycket att prata om att vi nästan glömmer tiden. Efteråt sprider jag ut mina färgprover på köksbordet. Nu är det snart dags; mina kolteckningar på stenen ska mångfaldigas och få önskad färgklang. Vi är i verkstan alla tre. Patrick blandar färg och det får ta sin tid för att få exakt rätt kulör. Först trycks de mörkare partierna och i nästa vända, ovanpå det första trycket, läggs en tunn färgplatta. Det känns som magi när trycken kommer ut!
Tack till Patrick, Anna, Evgeniya och Helge Ax:son Johnsons Stiftelse.
