Nu finns ett antal bilder ur Johanna Schartaus projekt Omkring mig – där jag bor på ed-art.se. I projektet har hon fotograferat vid flera skjutfält runt Östersjön, platser vars roll förändrats och aktualiserats i och med det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa. De stora ekarna vajar där i tysthet, samtidigt som outlösta minor vilar i myllan och skjutövningarna pågår med en ny intensitet.
”Sedan Ryssland invaderade Ukraina har militärens skjutfält i Kabusa, 5 km från huset där jag bor, dånat allt mer. Det skakar i väggarna i min ateljé när de övar. Jag vill helst blunda och hålla hårt kring öronen men jag kan inte. På kullen bakom oss övar Glemmingebro skytteförening på söndagarna, det var också där i gräset Sirius, vår katt, syntes för sista gången för snart tre år sedan. När det inte skjuts är det vackra promenader i orörd natur med sällsynta och alldagliga blommor som växer ur marken. Under jorden, i mörkret, gömmer sig outlösta minor och blyskott, liksom sorkar, harar och daggmaskar.
Norr om Simrishamn ligger Ravlunda skjutfält, de stora ekarna vajar sakta vid havet, längre bort hörs ett dån. Tvärsöver Östersjön på andra sidan Ystad ligger Peenemünde, raketbasen Nazityskland byggde under andra världskriget. Där står Wernher von Brauns V-2 raket, likt en Tintinraket, svart och vit med en ditmålad pinuppa på en månskära som emblem. Wernher von Braun var dubbel, medlem i nazistpartiet och SS men anklagades för förräderi 1944 och var fängslad ett kort tag, men Hitler behövde honom och han blev frigiven. Efter V-2-anfallen mot London 1944 ska von Braun ha sagt: ”Det skulle aldrig ha fått hända. Vi har byggt dessa raketer för att öppna dörren till andra världar, inte för att skapa ödeläggelse på denna jord. Ska det vara frukten av vårt arbete?” Efter kriget arbetade von Braun för Nasa och skapade raketen som landade på månen.
För flera år sedan började jag fotografera skjulen med skotthål nere vid Kabusa skjutfält. Första gången var vid den stora flyktingvågen hösten 2015. Jag tänkte på kriget i Syrien, på flyktingläger, på människor som flytt sina hem. Så började detta projekt, men med tiden så ändras platsernas betydelse. Vi lever i periferin av krig som utspelar sig i Ukraina, i Israel, i Gaza… Här hörs ett eko. Långt borta men nära."
Johanna Schartau arbetar med fotografi, skulptur, collage, teckning, grafik och har också gjort flera uppmärksammades dokumentärfilmer. Hon arbetar ofta tematiskt, många gånger kring den personliga berättelsen men också där historien har en viktig plats. Inspirationen hämtar hon från det som finns kring henne; bilder, texter, minnen, naturen.
Dimman
