jättarna som ser oss
I sin nya verksserie "Jättar med tungor" flätar konstnären Emma Dominguez samman personlig historia med miljonprogrammets monumentala arkitektur. Genom att låta höghusen vila mot landskap från barndomens Chile skapar hon en värld där gränsen mellan fiktion och verklighet suddas ut.
I serien Jättar med tungor, som växte fram till soloutställningen Flytande rötter, mjuk betong, bjuds betraktaren in i ett universum där byggnaderna har vaknat till liv.
Verken är uppbyggda som collage där bakgrunderna är hämtade direkt från Dominguez familjehistoria. Här möts kontrasterande naturtyper: den prunkande grönskan från pappans födelseort Talcahuano, de karga bergskedjorna i Antofagasta och Stilla havets oändlighet, fångat genom ett flygplansfönster på väg hem till Sverige.
– Landskapen är bilder från min familjs fotoalbum, berättar Emma Dominguez.
Genom att placera välkända miljonprogramshus från Skärholmen, Fittja och Hagalunds ”Blåkulla” i dessa miljöer, skapas en ny geografi. Det är en plats där exilens rötter och hemortens betong smälter samman.
Bild från utställningen Flytande rötter, mjuk betong. Trycken gjorda av Mileta Mijatović & Anna Ehrlemark från Longest Night. Foto: Ricard Estay
Processen bakom verken är en resa i sig. Det som började som digitala collage har genom serigrafins teknik smält ihop till en ny fysisk gestaltning. Resultatet är att husen – jättarna – kliver fram som seriens huvudkaraktärer, poserande framför de chilenska landskapen.
I verken presenteras höghusen som ”jättar med minnen”. De är inte bara passiva bakgrunder till människors liv, utan varelser som betraktar oss tillbaka.
– Jag föreställde mig att de har sett generationer växa upp – föräldrar, barn och barnbarn – och har burit vittnesmål om vardagens stilla förvandlingar, säger Dominguez.
Genom att ge husen mänskliga egenskaper och minnen vill Dominguez utmana de stereotypa och ofta negativa narrativ som präglat berättelsen om miljonprogrammet. Istället för att se problemområden ser hon platser för liv, kärlek och tidens gång. Jättar med tungor är en uppmaning att lyssna till platsen och att våga se våra hem och gator med nya ögon – genom fantasins och omsorgens lins.
