Historia och läkning i geologiska skikt
Bärnsten är stelnad kåda – ett påtagligt bevis på att en skada har skett, men också att en läkningsprocess pågår. Det är just denna komplexa dubbelhet som återspeglas i monotypierna i Manju Jattas "Bärnstensserien".
Indigons tvetydlighet
I Bärnstensseriens monotypier möts jordpigment och indigo och här fungerar det inkapslade materialet som en skyddad, blå kärna. Konstverken väver samman material och färg med historisk lingvistik genom att knyta indigon till det fornnordiska ordet blár. På bunden fornsvenska och fornnordiska betecknade ordet både blått och svart utan åtskillnad. Denna färgkoppling bär på en djupare symbolik; nämligen en koppling till svarthet i norden. Något som funnits här länge, men kanske inte alltid synliggjorts.
Geologiska skikt och koloniala spår
När jordpigmenten och indigon smälter samman på pappret bildas visuella strukturer som påminner om geologiska skikt. Denna materiella krock är djupt avsiktlig. Indigo är historiskt sett ett av kolonialismens mest exploaterade och extraherade material. Att kapsla in indigon i jordpigment – att bokstavligen begrava den i jorden – blir en konstnärlig och filosofisk reflektion. Det är ett sätt att rannsaka vad som faktiskt finns bevarat under ytan på en specifik plats, i den specifika historien om Sverige vilket belyses genom Manju Jattas Bärnstensserien.
Se alla verken i Bärnstensserien här.