hedrar föregångarna
I våras erhöll Anna Pajak sin examen från Kungliga konsthögskolan i Stockholm, nu visas hennes gigantiska oljemålningar på Stene projects i Stockholm och på den senarelagda examensutställningen. Och på ed. art kan vi glatt presentera fyra tryck. Vi ställde några frågor till den nyutstläppta konstnären.
På båda dina utställningar som pågår just nu visar du enorma målningar. Vadan detta stora format?
Jag har nästan alltid målat stort. Jag tror att det handlar om känslan av att man helt kan gå in i en målning, när de blir större än betraktaren själv. Man möter dem med hela kroppen; de blir portaler.
Anna Pajak framför en av sina målningar
Men trycken är små!
Ja… Att jobba med tryck är nytt för mig, men något jag tycker är väldigt roligt. Det har varit otroligt givande för måleriet, ett sätt att tänka inverterat, på något konstigt sätt. Jag kan applicera idéer från måleriet på trycken och sedan få med mig något nytt tillbaka till måleriet igen, en givande växelverkan. Men på skolan har vi inte haft någon verkstad sedan branden 2016, så plåtarna till de här trycken har jag tagit fram på en kurs som förlades till Helsingfors och sedan är de tryckta i Tyskland.
Ett bäckenben är ett återkommande motiv i trycken. Det finns också med i måleriet. Vad betyder det för dig?
I mitt examensprojekt har jag arbetat med den kvinnliga målerihistorien. Både i målningarna och i en essä jag skrivit förhåller jag mig till en mängd föregångare, kvinnliga målare men också författare och poeter. Bäckenbenet blir en symbol för dem. Sen tänkte jag också på Georgia O'Keefe, en helt fantastisk målare, som ofta använde sig av ben som motiv i sitt måleri. Jag tycker om den sortens vinkningar till föregångare.
Målningen "Undreamed" med sitt bäckenben, på galleriet Stene Projects
Ett annat motiv som finns både i trycken och i måleriet är svarta hål.
De svarta hålen tänker jag på som falluckor eller portaler. De kan vara både någon form av obehagliga öppningar till det okända, men också ett sätt att kunna rymma. Som en lucka som öppnar sig ut mot någon typ av rymd. Mina målningar är ofta rumsliga, men det senaste året har jag ofta målat in luckor eller hål i både golv och vägg. Där utanför finns en annan rymd. Jag tänker att målningen blir som ett svävande skepp, att hela rummet skulle kunna sväva i rymden eller i havet.
Du gick ut skolan i våras efter fem år. Hur känns det?
Läskigt! Skolan är så pass fri att man även under studierna kan verka som en ”riktig” konstnär, men med skillnaden att det finns ett skyddsnät i form av ateljé, CSN och så vidare. Men samtidigt känns det otroligt kul att inte vara student längre, nu är andra konstnärer mina kollegor och inte studiekamrater. Jag känner att jag kan ta för mig på ett annat sätt.
Och det har gått väldigt bra för dig!
Ja, det är jag glad för! Och jag hoppas att det kan fortsätta.
