×

above and beyond me

above and beyond me

När vi på SAK och ed. art skulle besluta om vilken konstnär vi skulle be om att ta fram vår gemensamma grafikupplaga, var valet självklart: vi ville arbeta med Elin Odentia. Hon utexaminerades från Kungliga konsthögskolan så sent som 2019, efter studier där och på Konstfack, men känns redan som en given del av den svenska konstscenen, med ett helt eget uttryck och en tydlig vision. Elin Odentia skapar intrikata former, arbetar med minutiös noggrannhet fram kulörer och ytor. I verken finns en stillhet och ett lugn, något att försvinna i och meditera över. 

Och just lugnet är centralt:

– Det har alltid varit viktigt för mig att måleriet fått vara en flykt, ett lugn, som en motpol till en snabb, ibland kaotisk omvärld. I akten att måla, men också i de färdiga verken, vill jag att det finns en stillhet att kunna stanna upp i.

Elin Odentia arbetade under många år med porträttmåleri, men övergav det helt föreställande innan hon började med högre konststudier.

– Jag fastnade så mycket vid det berättande, "vad är det här för person, vad har hänt, vad ska hända”. Jag har alltid varit mer intresserad av en stämning, vad målningen säger, hur den beter sig. Tanken på målningen som en kropp eller som fönster. Hur färger ter sig bredvid varandra. Narrativet stod i vägen, det blev så tydligt på något sätt.

Serigrafin Above and beyond me

Men helt tycker hon inte att hon övergivit porträttmåleriet. Vissa skulle kanske kalla hennes bilder arkitektoniska, men själv ser hon dem ändå fortfarande som något slags porträtt.

– Visst är jag intresserad av arkitektur, och framför allt rumsligheter. Men jag tänker att de också kan ses som kropp, något som kan vrida sig undan eller konfrontera.

Elin Odentia arbetar helt utan förlagor. Idéerna till målningarna kommer till henne som en slags vision. Egentligen värjer hon sig mot ordet idé.

– Det låter som att jag tänkt fram något, och det har jag inte. Det ligger närmare en känsla. Jag vill hellre kalla det visioner, någon annan skulle säkert helt enkelt säga inspiration. När jag börjar jobba bygger det på att jag får en övertygelse, en känsla av nödvändighet. I det skedet vet jag inte varför en målning ska se ut och bete sig på ett visst sätt, men jag vet att det är väsentligt att den ska bli till precis så. Det är då viktigt att lita på målningen.

Det låter så självklart, har det alltid varit så?

– Nej, det har nog att göra med att jag har lärt mig att lita på den där känslan, att jag vet att jag kommer att förstå senare. Det känns ointressant att ifrågasätta och mer intressant att låta det ske.

Men kommer allt som en vision? Finns det inte en rörelse från verk till verk? Att du tar en idé med dig från ett verk för att pröva i nästa?

– Jo, så måste det ju vara! Om jag tittar på gamla målningar ser jag att det finns en rörelse och en röd tråd. Men det sker nog på ett annat plan i medvetandet än tankar, jag ser det ofta först långt senare.

Elin Odentia framför en av målningarna som visades på Cecilia Hillström gallery på utställningen The Waves

I den serigrafi du gjort för SAK och ed. art finns en vacker vågform som man kan känna igen från målningarna på din separatutställning the Waves som visades på Cecilia Hillström Gallery strax före jul.

– Ja, jag har tänkt på de där transparenta fälten som ofta finns i mina verk och jag tror att de delvis kommer ifrån såna där slöjor som nakna gudinnor kan ha på gamla målningar. Tygerna som de bär – precis som min vågform – är någonting som täcker, men samtidigt gör kropparna mer synliga. Nakenheten blir bara ännu tydligare.

Har arbetet med serigrafin skiljt sig från arbetet med en målning?

– Jag ville göra något som var specifikt för grafik, inte en målning överförd till papper. Jag visste att jag ville jobba monokromt och låta papperets färg och yta vara en del av verket. Jag har tänkt mycket på hur någonting väldigt enkelt kan kännas så överväldigande och starkt, som en färg eller en form eller en rörelse.

– Den blå färgen har historiskt ansetts som helig. Länge var lapis lazuli, stenen som man tillverkade pigmentet till den färg vi idag kallar ultramarin av, så dyr att den bara användes ibland, om beställaren var tillräckligt rik. Ofta var Jungfru Marias kläder starkt blå. Under modernismen har det pratats om blått som själens färg, även där har den tillskrivits en helig egenskap. Det har väl också att göra med havet och himlen, att det är något som är så konstant och så mycket större än oss. Och att den är okroppslig, så långt ifrån blod och inälvor, och därför på något sätt själslig.

Trycket består av två blåa färger som är tryckta med olika mycket transparens i tre lager. Ett "matematiskt tryck”, som tryckaren Catarina Landberg, uttrycker det. Den blåa rektangeln i verkets mitt, som ligger kanske bakom eller framför, har samma proportioner som papperet.

– Jag tyckte att det var fint att den formen fick peka på papperets form, att den kan ses som antingen något som är helt platt, eller som en rumslighet, som en bortre vägg.

I titeln ”Above and beyond me” knyter Elin Odentia ihop både den där känslan av att någotenkelt kan vara stort och kännas så intensivt, med den blåa färgens helighet. En samtida ikon, i all enkelhet?

“Above and beyond me”, 2021
Serigrafi, 50 x 40 cm
Upplaga 80
Pris 3 500 kr utan ram inkl medlemskap i SAK 2021
Tryckt av konstnären i samarbete med Catarina Landberg på Atelier Landberg, Stockholm
Verket visas på Taverna Brillo i Stockholm från och med Stockholm Art Week (21-25 april)

Läs mer om samarbetet med SAK här